Spitzkoppe, Namibia: Obegriplig yatzyräkning, en hägring, ett Luciatåg och en afrodansande Björn

Dagens första stopp blir i en mysig liten by på ett svalt café strax före lunch. Tydligen är det något mindre bekymmer med Bull, den andra bussen, som måste akutfixas. Det går knappast någon nöd på oss, förutom att wifi inte fungerar. Stackars oss som måste vara sociala.

Pär och Roger fixar såklart felet ganska snabbt, och efter en lätt lunch rullar vi vidare.

Vi rullar in där vi ska slå läger på tidig eftermiddag, mitt ute i Namibiska öknen. Det finns en toalett till 40 personer inom rimligt avstånd, annars är det långt att gå. Duscha får vi väl göra i morgon.

Det är stekhett i solen, så vi håller oss i skuggan. Landskapet är magiskt vackert med stenar som bildar bergsformationer. Vill man ha skugga är det dock en extrem bristvara, så man gör bäst i att hålla sig i eller runt bussen. Vi fördriver tiden med yatzy och genom att socialisera. Jag försöker återigen lära ut hur man räknar i yatzy enklast men det verkar lönlöst.

Några ska trotsa solen och gå för att hitta grottmålningar som ska finnas i området. Jag följer dem en liten stund innan jag inser att jag kommer stekas ihjäl och vänder tillbaka.

När det börjar svalna av lite tar jag kameran och en kamrat med på en liten tur i närheten av bussen. Vyerna är helt obeskrivligt fina, tyvärr gör de sig inte rättvisa på bild. Solen börjar gå ner och himlens skådespel i alla färger gör en stum.

En liten stund innan det är dags för kvällens grillbuffé stannar plötsligt en bil full med kall dricka på flaket. Det är som en hägring, och blixtsnabbt flockas alla som flugor för att handla.

Stridsvärdet höjs plötsligt till max och festen är strax igång. Precis lagom till vi har ätit klart hör vi hur någon börjar sjunga bakom oss, och likt ett Luciatåg dyker en kör med säkert 15 personer upp som bjuder på en fantastisk föreställning.

Vi bjuds in att vara med och dansa och sjunga. Några sånger in sitter jag och filmar när jag plötsligt blir uppdragen av en av sångarna till dans längst fram. Otroligt kul och framför allt otroligt oväntat!

Showen slutar med att kören sjunger Namibias nationalsång, varpå vi svenskar sjunger vår. Helt magiskt, under stjärnorna, mitt i öknen. Det blir inte mycket vackrare än så.

Partyt är igång och det dansas och spelas dricka-spel. En helt otrolig kväll är snart till ända.