Quivertree Forest Rest Camp, Namibia: Döda träd, en försvunnen orixantilop, dubbelpunktering och spontan stämsång
Deadvlei är möjligen ett av resans märkligaste stopp. Det är en gammal sjö som torkade ut för runt 900 år sedan. Kvar står svarta, döda träd som liksom bara… blivit kvar. Helt uttorkade, helt livlösa – och ändå står de där, som fastfrusna i tiden.
Kontrasten mot den ljusa, nästan bländvita marken och de röda sanddynerna runt omkring är nästan overklig. Det känns mer som en kuliss än något på riktigt.
Sen är det dags att åka vidare – och det är här dagen tar en liten vändning.
Först märker vi att något inte riktigt stämmer med bussen. Sedan står det klart: punktering. Inte på ett hjul. Utan två. Det blir stopp mitt ute i ingenstans medan chaufförerna (och några tappra frivilliga) börjar lösa situationen. Några skickas ut med flaggor som trafikvakter. Som tur är är vi just mitt ute i ingenstans, och max en handfull bilar passerar.
När vi väl rullar igen är det inte långt till stället där vi stannar för lunch. Här finns en bensinmack och ett kafé.
En kyrkokör som repeterar precis bredvid där bussarna stannat kommer ut till oss och bjuder på en spontanshow. Helt spontant.
Plötsligt förvandlas vår ganska stillastående lunch till någon form av konsert. Stämsång, värme och öken runt omkring – en rätt märklig men väldigt minnesvärd kombination.
Det blir en lång bussdag, och vi hinner spela det där kortspelet som ingen riktigt vet vad det heter i många timmar. Det blir också en liten omväg med stopp för att köpa nya reservdäck – och, såklart, glass. Det är riktigt varmt idag.
Det är mörkt när vi till slut kommer fram till Quivertree Forest Rest Camp och kan summera ännu en händelserik dag genom öknen.
