Ngepi, Namibia: Utslagna festprissar, Zlatan och en 97-årig mormor

Det är ett gäng rejält slitna festprissar som en efter en vaknar till liv och slår sig ner för frukost efter nattens hålligång. Själv är jag mest trött eftersom jag knappt har sovit något alls.

Idag blir lite av en vilodag. Det enda jag har planerat är en guidad bytur senare i eftermiddag. Det betyder att det finns tid för en löprunda. Dock är majoriteten av dem som var med häromdagen utslagna, så det blir bara jag och Erik som ger oss iväg efter att ha frågat receptionen om tips på en bra löpväg.

Vi springer längs floden en stund, sedan en bit inåt land och tillbaka till campet. Fem kilometer in på kontot.

Resten av eftermiddagen ägnar jag åt att plocka bland packningen, fixa med bilder och socialisera.

Prick 16.30 möter jag och Oliver upp kvällens guide och vi promenerar iväg. Mannen berättar om området där vi befinner oss, men framför allt om sitt stora intresse för fotboll. När vi berättar att vi är från Sverige börjar han såklart prata om Zlatan.

Han visar hur folk bor och hur vardagslivet fungerar. Han visar till och med sitt eget sovrum, som är ett enkelt skjul med en säng, ett skrivbord med spegel och lite saker. Vi får också se odlingarna utanför där det bland annat finns vattenmelon, jordnötter, en annan slags nöt som de helt enkelt bara kallar “nöt”, majs och lite annat.

Vi promenerar vidare och går in på en bakgård där hans mormor tydligen bor. Han ropar på henne och efter en liten stund börjar det prassla i buskarna. Ut kommer en 97-årig kvinna, uppenbart störd mitt i sitt arbete. Hon ser ut att vara närmare 150 år gammal, med krokig rygg.

Hon står och tittar på oss. Vi tittar på henne. Med hjälp av vår guide, som alltså är hennes barnbarn, lyckas vi ändå ha en trevlig konversation.

Vi går lite till och får hälsa på resten av guidens familj och bjuds på fantastisk vattenmelon.

Snart är vi tillbaka på campet igen – nöjda, lite klokare och ganska imponerade.