Kollar läget

Med lite drygt en vecka kvar till nästa skogstur tycker Jens att vi måste åka ut och kolla till vår planerade sovplats. Eftersom det är på väg att bli kolmörkt ute (blir lätt så på kvällarna i februari) packas pannlamporna och vi ger oss ut.

Jens hittar dit. Säger han.

Att jag inte har något lokalsinne är synnerligen välkänt. Är det dessutom mörkt och man befinner sig i skogen, ja då förstår ni ju själva att det är helt döfött. Vi snurar runt på de små skogsvägarna, och jag börjar insinuera att vi nog inte körde så här långt förra gången. Jens är fortfarande övertygad.

Efter att ha fummlat runt i mörkret enligt mig alldeles för länge åker det moderna hjälpmedlet fram; min GPS.

Väl framme, efter att ha kört för långt (!!) hittar vi platsen där vi la upp en liten vedhög sist vi var ute och rekade. Jens konstaterar att det var en ganska dålig idé att förbereda, allt var mycket torrare när det var snö.

Vi släcker lamporna för en kort stund och bara andas in tystnaden i skogen. Herre Gud vad jag längtar dit nu, om så bara för en natt. Terapi. Detta kommer bli fantastiskt!