Kräftskiva

Mums!

Mums!

Det är slutet på Oktober och dags att styra kosan mot Göteborg. Bästa Johan och Maria har bjudit in till kräftskiva, och vem är jag att tacka nej när det vankas tillställning (eller som en viss Isabella, 7 år, en gång sa; ”Björn tackar aldrig nej till ett kalas”).

Jag, Amanda och Kim möts på stationen, och efter att dom pekat och skrattat åt mig när jag stod ute i kylan och väntade kommer de till sist ut, vi går ombord och tåget åker iväg. Att åka tåg kan ibland vara riktigt spännande, idag var det en resenär som satt snett bakom oss som uppenbarligen inte hade någon biljett. Han tyckte på fullaste allvar att han skulle hoppa av tåget på nästa station för att springa och köpa biljett. Tåget med säkert hundratals passagerare skulle naturligtvis vänta. Konduktören tyckte oförklarligt nog att detta var en halvdålig idé. En lång och stundtals hätsk diskussion uppstod. Undrar just hur den slutade?

När bönderna väl kommer fram till storstaden skall det ätas (ska man på kräftskiva kan man inte komma hungrig har jag hört) och de sista viktiga råvarorna till kalaset skall inhandlas. Strax vid centralstationen ligger Nordstan där det tydligen ligger en matbutik. Vännerna sätter sig på en bänk utanför och undertecknad rusar in i folkhavet. Miljarder människor ute en lördag eftermiddag. Nästan lika många affärer som kunder (lite märkligt). Med mitt fantastiska lokalsinne är det nästan lika spännande att hitta in som att försöka hitta tillbaka därifrån jag kom.

Mina vänner, tillika busschaufförer båda två faktiskt, tar nu befälet och det är dags att åka vidare hem till Ekmans lya. Vet inte riktigt hur många varv runt stationen vi går, men till slut hamnar vi på en buss. Efter en station påpekas det att vi ska nog gå av snart och byta, det visar sig vara där vi precis är, varpå det blir någonslags dödsrusning ut mot dörrarna.

Till slut kommer vi äntligen fram till lägenheten och alla kan andas ut.

Vi hinner med att spela lite frågespel och dricka välkomst-öl innan våra högskoleprovskrivande (dagens ord!) kamrater och Sofia ansluter, och festen kan starta på allvar.

Kvällen blir helt fantastiskt trevlig, och förutom kräftor och räkor bjuds det på kladdkaka och massa annat onyttigt tilltugg. Vätskenivån håller sig ganska stabil och stämningen är på topp.

Vi spelar en form av charader där man ska gestalta (ibland) obegripliga och oftast annorlunda ord, såsom rövsmör, nekrofil eller bakiskåt. Ungefär den nivån höll vi hela kvällen, och jag kan rapportera att skratten var oändligt många.

När ungdomarna druckit sig trötta föreslår jag att vi kanske borde fortsätta ut för att ”göra stan” när vi ändå är här, men blir till min stora förtvivlan kraftigt nedröstat (hade massor med andra bra förslag på vad man också kunde tänkas göra faktiskt). Efter viss övertalande lyckas jag åtminstone få med mig Johan på en lång promenad där vi diskuterade aktier och annat spännande till in på småtimmarna.

Där Johan och Maria bor kan man hyra övernattningsrum, och min lott föll att dela med Jocke (kanske ganska naturligt när jag tänker efter). När jag kommer tillbaka dit sover han sedan länge. Men det finns en märklig sak med denna mannen. Han låter som en förbannad stenkross när han sover. Och han låter så HELA tiden. Så mycket att det nästan gör ont i mig. Lägg därtill ett rum som är minst 15 grader för varmt, och man kan enkelt räkna ut hur mycket jag sov i natt…

Efter en lyxfrukost åker jag bil med Padde och Sofia och vi är åter på trygg mark redan före lunch.

Tack Johan och Maria och givetvis alla andra inblandade för en fantastisk kväll!!

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.