Wien: Schönbrunn slott, massor av choklad och japaner på konsert
Denna heldag i kulturens huvudstad kommer ikväll krönas med aktivitet nummer 1 på listan när man är i Wien, en klassisk konsert. Nu glömde jag förvisso att packa fracken, så det får duga med finskjortan.
Men innan dess blir det en fullmatad dag, och som de äkta turister vi är här vi köpt biljett till hop-on bussar och en spårvagn som ska ta oss runt.
Åker spårbuss!
När vi går på spårvagnen är vi nästan ensamma, och varvet runt det innersta delarna av centrum tar en knapp halvtimma. Innan vi kom fram till staden pratade vi om kriget och jag ställde mig frågandes till om det skulle finnas så många gamla byggnader kvar att se, har ju fortfarande Berlin i någorlunda färskt minne. Ungefär 1/3 av staden bombade till ruiner får vi lära oss, så här finns som tur är precis hur mycket som helst gammalt kvar att se.
Efter spårvagnsturen följer vi upp ett hett tips som säger att man måste åka ut till Schönbrunn slott. Vi hoppar på en full turistbuss som långsamt för oss dit. Här finns förutom nämnda slott även bland annat ett zoo och en gigantisk park.
Zoo är vi inte det minsta sugna på, så vi tar en kort tur i parken och hoppar på nästa buss och åker vidare istället. Planen är en utsiktsplats som ligger lite utanför city. Det visar sig dock att bussen som kör dit bara har två avgångar om dagen och inte alls passar in i vårt tidsschema.
Lite besvikna över den missen hoppar vi av vid Lindt-chokladaffären och shoppar loss. Regnet ligger i luften, och vi har fortfarande en viktig sak att bocka av i staden; Sachertårta. Passar perfekt innan vi ska bli lite kulturella ikväll.
Tårtan i sig är en halvtorr chokladtårta, inget märkvärdigt alls egentligen. Den ska helt säkert smaka som den gjorde. Men måste man checka av så måste man.
Nu äntligen var det dags. Finskjortan är på och vi ger oss ut mot de fina salongerna.
Ingången är inte speciellt märkvärdig, och salongen, eller vad man nu kan kalla det, rymmer uppskattningsvis runt 100 glada turister. De dyrare platserna längst fram täcks av en jättegrupp med asiater. Precis framför oss sitter ett gäng glada tanter som senare kommer att charmas av den manliga operasångaren.
Konserten drar igång, och efter första låten påtalar en väldigt arg orlesterledare att mobiltelefoner och kameror är ”strengstens verboten”. Setlistan för kvällen består av idel hits, faktum är att jag tycker mig känna igen de flesta låtarna även om jag aldrig skulle kunna säga varken namn eller kompositör.
Men jag förvånar mig själv när jag ändå sitter konserten igenom med ett fånigt leende på läpparna. Det är bra, och det är en kul upplevelse. Ensemblen är kanske inte så stor, lokalen är ganska liten, men det är ändå en häftig upplevelse med vansinnigt duktiga musiker.
Mycket nöjda med kvällens upplevelse avslutar vi dagen på Hardrock Café!
