Wien: Hästdoft, Wienerschnitzel och en arg servitör

Det är återigen dags för semesterfrukost, idag blir det våffla med chokladsås. Som sig bör är min resekamrat nästan lika skeptisk idag mot mitt val av kost. Mycket märkligt.

Förmiddagståget till Wien skall enligt plan avgå 10.44 men är nästan en halvtimme försenat. Lite synd att man inte vet sånt i förtid, för vi stressar oss igenom stationen i jakt efter rätt turistbutik (då vissa av oss, inte jag, tvunget skulle vänta med att köpa souvenir till sista dagen, andra av oss gjorde det direkt). Dessvärre finns ingen vettig på stationen.

I den Österrikiska huvudstaden har vi bokat hotell så centralt man kan komma, vägg i vägg med Stefansdomen. Med maximalt flyt gissat vi rätt på vilken uppgång från tunnelbanan vi ska ta, och har inte ens 50 meter till hotellet som vi i princip går rakt på.

Det börjar bli kväll när vi checkar av första stoppet, ovannämnda katedral. Jag är inte det minsta religiös, men det är en speciell känsla att komma in i en sådan här kyrka, särskilt när det är så stor. Vilken imponerande byggnad!

Promenaden fortsätter längst med Wiens gator, och snart står vi utanför Spanska ridskolan. Även det en mäktig byggnad, men som vi bara passerar. Hästdoften känns dock på långt håll.

När man åker till Wien måste man naturligtvis äta Wienerschnitzel och dricka vin. Sagt och gjort. Vi hittar en liten restaurang på en bakgata som åtminstone utifrån ser trevlig ut. Vi hinner knappt in innan servitören börjar skälla på oss. Lite oklart varför faktiskt. Hursomhelst. Jag beställer in tre rätter och kan därmed även bocka av apfelstrudel.

Schnitzeln är rejält stor och täcker hela tallriken, och till detta serveras en citronklyfta och sallad. Eventuellt är den lite för torrt, men det är väl kanske såhär det ska ätas?

• 

• 

• 

Nöjda, mätta och trötta går vi tillbaka till hotellet och planerar nästkommande dag i den österrikiska huvudstaden.