Slemmig stinkande frukt, nervös chaufför och en helt magisk plats att bo på!

Det går oerhört smidigt att ta sig in i Sri Lanka. En mycket trevlig dam kollar skeptiskt på mig och mina papper, och innan jag förstår vad som händer så har hon vinkat förbi mig. Även väskan kom otroligt nog med, trots det mycket korta bytet i Doha.

Jag kommer ut i ankomsthallen och stiger rakt in i en bank där jag kan växla mina dollar (dessutom med hyfsad koll på kursen) och hittar dessutom direkt min chaufför som står glatt och väntar med en skylt med mitt namn på.

Nu väntar en ca. 3,5 timmar lång färd, men som tur är har en en riktigt fin och bekväm bil. Dessvärre har han satt värmen på 22 grader och stängt av fläkten för att inte frysa. När jag efter lite mer än en timme är genomblöt av svett tittar han på mig och frågar om jag tycker att det är varmt… Utanför steker solen och det är helt säkert en bra bit över 30 grader.

På Sri Lanka växer en spännande taggig och stinkande frukt som heter Durian. Styckpriset för denna delikatess kan vara över 1000 rupier (60 SEK) per styck. När min chaufför hittar försäljare efter vägen försöker han förhandla priset, och slår till sist till på en för 450 rupier, och jag kan ju knappast säga nej nu när det bjuds.

Durianfrukter
Slemmigt innehåll…

Medans chauffören suger i sig sin del och skrockar och njuter ljudligt nickar jag och instämmer i lovsången, trots att jag egentligen inte alls tycker att det var någon höjdare.

Jag glömde nämna att han även bjuder mig på en slags bulle med en inbakad, superstark fiskröra. Alla varningsklockor ringer såklart på vad man ska äta och vad man inte ska äta, men väluppfostrad som man är tar jag tacksamt emot. Hoppas att detta slutar väl…

Sri Lanka är ett spännande land att åka i, inte i närheten så stökigt som Indien, men man kör även här till stor del med hjälp av tutan och alla skall fram först till varje pris. Men ju längre från Colombo vi kommer desto bättre blir det som tur är.

Stället som jag ska bo på heter något så flådigt som ”Royal River Resort”. Strax efter Kithulgala pekar en skylt in på en väg som knappt hade klassats som ko-stig om det hade varit i Sverige.

Höööögt uppe på berget! Just här är vägen ändå ganska ok…

Jag får tydliga flashbacks från en viss husvagnssemester med familjen för många år sedan (där far var nära ett nervöst sammanbrott på en väldigt smal väg högt uppe på ett berg med motsvarande stup), men detta är nästan värre. Vid ett tillfälle säger chauffören att vi borde ta en tuctuc sista biten, lite senare tittar han på mig med gråten i halsen när underredet på bilen skrapar i riktigt ordentligt.

Jag börjar tvivla mer och mer på om vi överhuvudtaget är på rätt väg. Vid sidan av den mycket smala och nästan obefintliga stigen stupar det hundratals meter ner. Man brukar säga att ”resan är målet”, och i detta fallet stämmer det ganska väl.

Till slut är vi i alla fall framme, mitt ute i ingenstans, långt in i djungeln, högt uppe på ett berg. En fullständigt magisk plats.

Royal River Resort – Paradiset!

Man skulle om man vill kunna klaga på det mesta här. Det finns inget varmvatten i duschen. Fläkten i taket dånar och gnisslar så att den skulle kunna väcka döda. Det är fullt med läskiga insekter överallt, särskilt i badrummet. Maten är tveksam och det finns ingen wifi.

Eller så skriver man följande i recensionen;

Royal River Resort ligger helt magiskt vackert, mitt ute i Djungeln högt uppe bland de Lankesiska bergen. Rummet är stort och här finns alla faciliteter man kan tänkas behöva. Direkt nedanför balkongen stormar en vacker flod fram. Personalen är oerhört trevliga och hjälpsamma. Att det inte finns någon wifi ökar känslan av semester!

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.