Phakding – Namche Bazaar (3480 m.ö.h)

På väg mot Namche Bazaar

Frukosten som jag valde att beställa igår kväll (här förbeställer man alltid) visade sig bestå av två rostade formfranska och 2 stekta ägg med lös äggula. Just det sistnämnda ska man tydligen undvika att äta fick jag höra, varpå jag pillar bort halva min måltid.

Dagens vandring är en av de lite längre, med stigning mer än 800 höjdmeter. Här uppe bland bergen mäter man inte avstånd utan man mäter tid och höjdmeter. Denna lilla tripp till Namche Bazaar tog inklusive lunch ungefär 7,5 timmar. Fortfarande är gänget ganska svaga efter matförgiftningen, även om de flesta börjar må bättre.

Förhållningsregler i nationalparken

När vi har gått en liten bit är det dags att gå in i nationalparken Sagarmatha, och efter att guiderna har fixat med de papper som behövs blir vi enligt en tydlig skylt uppmanad om följande:

• Avstå från att ta någons liv. (Ok, jag lovar att åtminstone försöka)
• Avstå från att bli arg (Ja, jag är ju alltid lugn som en filbunke. Inga problem)
• Avstå från avundsjuka (Utsätt mig inte för avundsjuka så… problemet löst!)
• Avstå från att kränka anda (Jaha??)
• Avstå från att ta för mycket berusningsmedel (Ganska relativt. Vi bedömer själva moahaha)

Närkontakt med herr (?) Jak. Foto: Jonas Holmgren

Fram till lunch är det ganska bekväm vandring, och tills dess plockar vi inte speciellt mycket höjd. Vi äter klassisk nepalesisk mat beståendes av stekt ris med för lite kokta grönsaker. Jag har fortfarande lite svårt att äta men lyckas ändå trycka i mig en hyfsad portion. Samtidigt som vi börjar äta öppnar sig himmelen och regnet vräker ner. Vår assisterande guide Prem hittar en plastsäck som han i sann Bear Grylls-anda snabbt gör om till regnkläder. Strax avtar det något, men vi kommer att förföljas av småskurar hela eftermiddagen.

Väl ute på banan igen bär det av upp, upp och lite mer uppåt. Det börjar kännas att kroppen inte är återställd ännu, och jag knarkar Dextrosol och kola-godisar för att orka. Några magiska hängbroar passeras, bland annat en som tydligen är känd från någon film som jag tyvärr inte minns namnet på nu (någon som vet??). Vyerna blir hela tiden bättre och bättre.

Regler för hängbroar i Himalaya: Först går djuren, sedan bärare och sist turister!

Vi är framme i Namche Bazaar halv 4, och precis som igår firar en slutkörd Björn det med en kort powernap, följt av en fantastisk (och faktiskt) varm dusch.

Det är dags för kvällens middag och jag beställer stekt potatis med ägg och ost, men börjar nu må riktigt illa. Trotts det lyckas jag tvinga i mig halva tallriken.

Resten av kvällen spenderas runt kaminen i restaurangen (vilken dom för övrigt vägrar att fylla på, så det blir snart kallt), pratandes om dagens äventyr och surfandes på nätet då här finns ett halvdåligt wi-fi.

Nu är det läggdags och kylan biter i ganska bra på rummet. Jag skulle gissa att temperaturen ligger strax över nollan. Här märks det vilka i gruppen som är veklingar (haha haha :)) och vilka som inte oroar sig för lite nattkyla. Tänk på hur det kommer bli senare när det blir ytterligare 15 grader kallare…

Mys runt lägerelden!

Efter att ha tryckt i mig lite mer piller hoppas jag nu att magen ska sluta bubbla tills i morgon, och att energin återställs till normalnivå.

Gjorde för övrigt ett test som visade att min syrenivå ligger på 75% (normal på havsnivå är 95-100%) och en puls på 110 bpm. Tydligen ganska normala värden här uppe.

Nu är det God natt!!