Santa Clara – Försök till bedrägeri, Che Guevara och en sorgsen violinist

  • En spanande papegoja
  • Lunchunderhållning
  • En exotisk kalkon
  • En turist utanför Che Guevaras mausoleum
  • Utanför Che Guevaras mausoleum
  • Monument vid revolutionsplatsen
  • Santa Clara
  • Revolutionstorget i Santa Clara
  • Stadsvandring i Santa Clara
  • Platsen där man påstår att revolutionen avgjordes!
  • Daniel ville väldigt gärna åka med geten, men fick tyvärr inte
  • Platsen där man påstår att revolutionen avgjordes
  • Ett urspårat tåg
  • Med hjälp av bulldozers lyckades man få tåget att spåra ur och revolutionen avgjordes!
  • Kvällens restaurang
  • Kvällsbild i Santa Clara
  • Obligatoriskt Mojito-stopp

Utanför Che Guevaras mausoleum

Direkt efter en tidig frukost som husmodern där vi bor serverade hoppar vi på bussen som tar oss till Santa Clara. Dagens resa är lång, närmare 7 timmar men ingen oro, det finns turistfällor att stanna vid längst vägen! Första kisspausen gör vi efter två timmar, och när vi stannar till för lunch gör vi det på ett ställe som har något så exotiskt som inburade duvor.

Guiden försöker lura i oss buffé, men med Nepal incidenten fortfarande i allt för starkt minne blir det sandwich istället.

Platsen där man påstår att revolutionen avgjordes

Slutligen kommet vi fram till Santa Clara och bussen släpper av oss vid Revolutionstorget i riktigt stekande solsken. Här finns Che Guevaras mausoleum med ett tillhörande ganska litet museum. Innan vi går in måste vi lämna mobiler och kameror på bussen (vilket även hänt på tidigare ställen) men detta verkar man inte kolla speciellt noga när det är dags att gå in.

Pensionärsgänget promenerar vidare, knappt 2 km (via ett obligatoriskt Mojito-stopp) till platsen där man påstår att hela Kubanska revolutionen avgjordes.  Rebellerna lyckades få ett tåg fullt med militärer och deras utrustning att spåra ur här, och vi kan idag se några av originalvagnarna på platsen.

Daniel ville väldigt gärna åka med geten, men fick tyvärr inte

Strax checkar vi in hos vår nya värdfamiljer och vi tycks för en gång skull ha fått ett riktigt bra rum inne på gården med en ganska tyst AC. Jag har sällan haft så fel.

När vi får fri hopp och lek fram till kvällens middag går jag och Daniel mot stadens torg för att testa stadens wifi. Vi möter en man som tydligen var vid vårt Casta Particulare, men jag känner inte igen honom. Eftersom alla butiker är stängda hjälper han oss att köpa wifikort vilket tydligen är illegalt att göra på gatan. Nåja, det fungerar i alla fall. Sen kommer det klassiska. Han vill låna pengar till bensin. Han har pengar hemma, dvs där vi bor. Ok säger jag, 3 CUC (lite mer än 30 kronor) men han behöver 13. Jag tittar misstänksamt på honom, han ler bedjande tillbaka. -”No sir”, har ingen möjlighet till det tyvärr. Dock hade han råkat se när jag plockade fram pengar för att betala wifi nyss. Men icke. En Björn lurar man inte så lätt!!!

Kvällsbild i Santa Clara

Wifi på Kuba är mer än värdelöst och håller på att göra mig tokig. Nästan så att det är bättre för hjärtat att inte ens försöka. Tror i alla fall att jag till slut lyckades få fram dagens viktigaste budskap, födelsedagshälsningen till brodern, eftersom tidsskillnaden gör att han redan fyller år.

Via en gata överfull med festande ungdomar i yngre tonåren (och ett Cuba Libre-stopp, naturligtvis) kommer vi slutligen in på en mysig restaurang ute på en terrass där en ensam man står och ivrigt gnider sorgsna melodier på sin fiol. Tänk er Bella Note ungefär, eller som Daniel sa flertalet gånger: Schindlers list.

Obligatoriskt Mojito-stopp

Vi får vänta i nästan två timmar på maten, vilket kan ses som märkligt med tanke på att det inte var särskilt mycket folk, men kanske grisen var tvungen att slaktas först, eller så hade inte riset växt klart. Vad vet jag.

Klockan är närmare 22 innan något kasslerliknande serveras, vid detta tillfälle är blodsockernivån så låg att jag kunnat äta precis vad som helst.  Utom broccoli naturligtvis.

Till efterrätt? Piña Colada. Så klart.

Vi kommer hem rätt tidigt och döm om vår förvåning när vi märker att mannen som ville långa pengar av oss inte alls bodde på vår adress…

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.