Havanna – Tveksam glass och dödliga ödlor

  • Daniel och Artemis, sekunder innan sallamander-incidenten
  • Tveksam och dyr glass
  • Party på Kuba!
  • Gänget samlat på terassen
  • Vår skjuts för kvällen

Tveksam och dyr glass

Förvirrad försöker jag på min bästa spansk-engelska checka in på hotellet när jag möter Daniel och hans vän i receptionen. Tillsammans åker vi snabbt upp till rummet, fräschar till oss och ställer in siktet på den där glassbaren.

Det kryllar av platser på glassbarens uteservering och ser riktigt mysigt ut när vi går och letar efter ingången.  När det framgår att vi är turister och således betalar med landets alternativa valuta CUC blir vi hänvisade till en ingång som ligger en trappa upp. Snällt går vi upp och följer en korridor till en märklig dörr. Vi beställer vår jättedyra glass och nämner att vi gärna vill sitta där ute, men det skulle vi tydligen inte alls. Förbjudet. Så här sitter vi i ett litet rum utan fönster längst bort längst upp i en mörk byggnad och äter vad som sägs ska vara stans bästa glass. Den var ju för fan isig. Besvikelse.

Gänget samlat på terassen

Artemis tar nu täten och vi hoppar in i en svarttaxi för att åka hem till det Casta Particulares där hon bor under sin månadslånga vistelse i Havanna. Familjen som hyr ut rummet har en jättestor takterrass där vi grundar kvällen med äkta Cuba Libre innan vi tar en promenad till en mycket trevlig restaurang.

Kuba är ett väldigt märkligt land på många sätt. En positiv sak är att här inte finns någon reklam, en nackdel är ju då samtidigt att det ibland kan vara svårt att hitta till de ställen man ska. Nu har vi ju som sagt hjälp med oss, och efter en stund kommer vi fram till ett till synes ”vanligt” hus, men när vi kommer in på bakgården öppnar sig en jättemysig bar och restaurang.

Återigen beställs det in drinkar och mat. Plötsligt hoppar Daniel och börjar tjuta hysteriskt om att han nästan blivit dödad. Då ser vi. En liten, liten, liten salamander har hoppat från ett träd i närheten, råkat snudda vid hans arm innan den snabbt springer iväg igen. Min resekamrats dödsångest är uppenbar och vi gör vårt bästa för att lugna ner honom (och försöker samtidigt undvika att vi dör av skratt).

Vår skjuts för kvällen

Vi tar en liten promenad till en klubb som vi i morgon (enligt Daniel och Artemis) tydligen skall testa, innan vi hoppar in i en väldigt tveksam svarttaxi körd av en kille som visar sig vara Real Madrid-supporter. När detta framgår bestämmer Daniel sig för att dricksa honom lite extra. Med mina pengar. Nåja, jag fick i alla fall åka amerikanare, även om skickat var sådär…

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *