Omöjligt postuppdrag, tempel, en moské och en hysterisk marknad

Sista dagen på detta äventyret har vi inga egentliga planer, förutom det där numera återkommande bekymret med att hitta en post. Jag verkar vara den enda människan som fortfarande skickar något så gammeldags som vykort. Numera dock till en mycket väl utvald exklusiv skara.

Vakten på hotellet ger mig en riktning och eftersom jag ändå precis som vanligt är uppe långt före min resekamrat så ger jag mig ut i myllret. Omöjligt att hitta. När jag tror mig vara i närheten smiter jag in på ett hotell och får lite klarare direktion, hittar fortfarande inte, smiter in på en bank och pratar med en k-pist beväpnad man och tillsist hittar jag. Titta på bilden. Med en röd skylt precis som alla sa, vad dom inte nämnde var att texten var ungefär lika stor som en utskrift med storlek 12, dvs normal tidningstext.

Postkontoret ser inte ut att ha haft några besökare senaste decenniet, men likväl jobbar där i sann indisk anda en handfull personer. Förutom min uppenbarelse väcker jag dessutom uppståndelse när jag av misstag försöker betala med ryska pengar som Daniel har lurat på mig.

Korten är inlämnade och förhoppningsvis når de för eller senare Svea rike.

Tillbaka på hotellet är Daniel redo och har ritat uppenbarligen grov plan. Först en promenad till Connecticut som ska vara det lite finare området i stan, därifrån är det inte alls långt till ett Shikiskt tempel (som vi inte alls är trött på alltså). Även detta visar sig bli en trevlig upplevelse, kanske ska man inte ha några förväntningar?

Förvirrade ser vi hur andra beter sig och tydligen måste man vara barfota. Vi går genom ett vattenbad och strax har vi även fått en lustig huvudbonad. Templet är fantastiskt vackert och riktigt fridfullt. Vi sätter oss en stund där inne och lyssnar på en märklig ceremoni och försöker känna av den inre friden.

Nästa punkt på dagens todo-lista ä en marknad, och för att ta oss dit åker vi tunnelbana. För övrigt bästa sättet att ta sig fram i denna staden. Vi vet aldrig vilken gate vi ska välja ut från tunnelbanan, denna gången inget undantag.

När vi är ute på gatan hamnar vi på överfulla små gränder där indierna likväl skall envisas med att köra både bil, tuctuc och cykel, och naturligtvis tuta konstant. Vi hittar inte riktigt rätt från början, men här är riktigt trevligt att bara gå och titta. Efter en stund kommer en fransman fram och frågar om vi vet vart en stor moské ligger, vilket vi naturligtvis inte gör. Men vi tar till oss tipset och bara några hundra meter går vi rakt på den.

När vi går in här blir mina ben täckta av en stor kjol. Tydligen är detta Indiens största moské. Trevlig byggnad, men kanske lite för mycket folk för att kunna känna någon stämning.

Turen är på vår sida, och är vi går ut från moskén hamnar vi direkt på den där marknaden. Man skulle egentligen vilja handla och provsmaka allt, men tyvärr vågar vi inte. Jag investerar i ett par skor där försäljaren demonstrerar den utmärkta kvalitén genom att hårt kasta dom i marken för att visa. Jag har svårt att hålla mig för skratt men lyckas pruta Adidaskopiorna till ett bra pris. Det får räcka innan vi via ett besök på Mc Donalds åker tillbaka till hotellet.

Resan närmar sig som sagt sitt slut, och planen är att bege sig ut mot flygplatsen klockan 23 ikväll. Men innan dess ska det ätas ännu en gång, Björnen skall duschas, väskorna ska packas och alla kläder skakas ur ordentligt så vi inte får med några fripassagerare hem.

Du gillar kanske också...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.