Adolfström – Arjeplog – Jörn – Nattåg

  • Bödelns taxa
  • Stugan i Adolfström
  • Silvermuseet i Arjeplog
  • Tågkupén
  • Tågstationen i Jörn
Stugan i Adolfström

Stugan i Adolfström

Länstrafiken i Norrbotten kör endast förbeställda turer till och från Adolfström, och detta på måndagar och fredagar klockan 10. Inte fy skam ändå kan tyckas. Strax före 10 plockas jag upp av en ung man och hans taxibil.

Chauffören pladdrar på som om han har betalt för det, och tydligen har han varit på sitt livs första festival i helgen, Gefle Metall Festival. Budskapet är att ju hårdare musik desto bättre. Under vår timslånga färd hinner han i detalj berätta hur oerhört nöjd han är, att de redan bokat in nästa år och att han hemskt gärna vill till Wacken men att det verkar vara omöjligt att få tag i biljetter. Han nämner ett för mig totalt okänt Black Metal-band som han minsann skulle kunna åka hela vägen till Estland för att se, om nu tillfälle skulle uppkomma. Minsann!

Silvermuseet i Arjeplog

Silvermuseet i Arjeplog

Mycket underhållande, lite som pojken som för första gången får komma ut i världen. Givetvis kör man bil, oavsett om man ska nästgårds till Gävle (endast 70 mil enkel väg från Arjeplog) eller om man ska till Tyskland (vansinnigt mycket längre).

Framme i Arjeplog blir jag avsläppt vid Silvermuseet. Taxametern landar på lite mer än 1600 kr, men jag betalar bara vanlig busstaxa.

Silvermuseet i Arjeplog är väl värt ett besök om man råkar ha vägarna förbi. Så mycket annat finns inte att se i byn. 3 timmar och en halvkass lunch senare sitter jag på bussen mot världsmetropolen Jörn.

Tågstationen i Jörn

Tågstationen i Jörn

När jag stiger av gör jag precis som jag brukar, går in på stationen och tar reda på nästa steg på min resa. Då möter jag två syskon från Schweiz som ser väldigt oroliga och otillfredsställda ut. Jag frågar på min knackiga engelska hur det är fatt och får en lång utläggning. Dom åker på Interrailkort (tågluff) och måste boka plats för att kunna åka med på nattåget. För dom är det fullkomligt obegripligt att det finns en obemannad station utan automater. Självklart ställer jag upp och lånar ut min telefon, pratar med SJ, trollar lite och till slut har de fått sina reservationer.

Nu till nästa bekymmer. Vi har 3 timmar att döda i Jörn, och lite mat vore ju inte så dumt. Vi följs åt och börjar promenera längd med den enda vägen i byn och efter några hundra meter tar jag av från vägen och pratar med några lokalinvånare. Det hela slutar med att en av dom skjutsar oss till byns enda matställe/bensinmack/affär/post/m.m.

Återigen får jag lite av en hjältestatus hos mina nyfunna vänner!

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.