Skåneleden SL1 etapp 12A Lärkeshom – Grytåsa, 17 km

  • Utsikt från utsiktstorn
  • Eld!
  • Skogshuggar-Jens hugger ved
  • Utsiktstorn
  • Herr Snok solar
  • Glassugna vandrare
  • Unga pojkar på tur

Lite senare än planerat ger sig gänget iväg för dagens etapp på Skåneleden som skall gå från Grytåsa till Lärkesholm. Efter att den halva av gruppen som försovit sig även orsakat ett kortare kaffestopp tar reseledaren, dvs jag, täten och kör mot Lärkesholm där ena bilen skall parkeras. Nu har vi ju varit vid denna sjön några gånger, men jag är ju knappast känd för att ha världens bästa lokalsinne. Jag följer bilens gps till punkt och pricka, och när vi nästan är framme inser jag att vi är vid fel ände av etappen. Nåväl, vad gör väl det, bara till att gå åt andra hållet istället…

Unga pojkar på tur

Förutom Jens består sällskapet även av Daniel och Patrik. Efter att snabbt hittat till Lärkesholmsjön, inte alls svårt när man ställer gps:en rätt, ger vi oss av i en rasande fart. Vädret visar sig från sin bästa sida och det är shorts och kortärmat som utgör klädseln. Turen går förbi Örkelljunga, och lagom till att det börjar kurra i magen går vi förbi Missionsgården Strandhem där det visar sig att Jens konfirmerats. Med enbart Jesus framför ögonen smiter vi in på området och hittar en mysig plats nere vid sjön där vi lagar till vår mat.

Uppe vid huvudbyggnaden ett hundratal meter bort sitter en grupp barn och ledare som också äter lunch, och när vi är på väg därifrån kommer en man med ilska i blicken emot oss. Hade det inte varit för Jens, som otroligt nog konfirmerats tillsammans med mannens dotter, hade vi antagligen fått en av Gud sanktionerad utskällning som heter duga. Istället blev det ett riktigt trevligt samtal och Guds man ser nästan lite häpen ut och önskar oss fortsatt god tur.

Dags att studera naturlära…

När man är ute och vandrar med nybörjare, inte jag eller Jens, kan man råka ut för det mest märkliga på vägen. Som att man blir sugen på glass och frågar första bästa hundägare vi möter efter närmsta affär. Eller som när man väl är inne i affären fråga vilken stad vi befinner oss i.

Snart är ordningen återställd och vi är tillbaka på stigen igen. Efter en liten stund ljuder plötsligt någon, absolut inte jag, ut i ett primalskrik och hoppar två meter rakt upp i luften. Där, mitt på stigen, ligger en snok och solar sig. Vi håller ett riktigt ordentligt tempo och ganska snart är vi framme vid vindskyddet i Grytåsa. Daniel utses till lägervakt medans vi andra ska försöka hitta bilen och hämta lite saker som lämnats där. En promenad som visade sig vara lite längre en väntat, så lång att vi tog bilen och hittade en parkering bara ett hundratal meter från vindskyddet.

Skogshuggar-Jens fixar ved

Elden hinner med nöd och näppe tändas innan himmelen öppnar sig och en rejäl skur störtar ner. Som tur är varar den inte så länge och snart kan påbörja grillningen.

Vissa i gruppen, inte jag naturligtvis, är inte så rutinerade korvgrillare och har köpt den smalaste korven som gick att hitta. Första gick sönder och hamnade i elden följt av en uppgiven svordom. När tredje korven även den ger vika och blir till kol brister det fullständigt. Med en utspark som hade gjort varje målvakt avundsjuk åker korven all världens väg, hundradelarna senare samtidigt som han gastar och skriker och reser sig upp dunkar han huvudet i taket på vindskyddet och vi andra brister ut i dagens största garv. Som tur är hade vi som är lite mer rutinerade med oss lite mer mat än vi behövde, så att ingen behövde sitta hungrig.

Alla glada efter en fantastisk dag!

 

Du gillar kanske också...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.