Hallandsleden Ästad – Åkulla, 17 km

För några år sedan lyckades jag locka med mig Padde och Daniel till Döbla, en natt som uppenbarligen gett dom svåra men som fortfarande sitter i. Planeringen inför denna turen är nästintill identisk med hur den såg ut då, dvs det är jag som är chefsguide och ser till att all packning kommer med. All. Här finns inte utrymme för några egna initiativ. Nästan.

Eftersom mina medresenärer inte har någon egen utrustning så blir det jag som får stå för det, och dessvärre har jag bara två liggunderlag. Daniel som är en gammal man med (tydligen) svåra ryggsmärtor fick han lyxunderlaget. Det andra tog jag själv. Såklart.

Det är strålande solsken när vi parkerar utanför Ästad Vingård (ett ställe som för övrigt ser fantastiskt ut och troligtvis kommer besökas senare). Vi ger oss ut på landsvägen- och går åt totalt fel håll. Några hundra meter senare upptäcker vi detta och är snart på spåret igen.

Sträckan vi går är lättvandrad, och varierar mellan liten landsväg, grusväg och stundtals mindre skogsstigar. Daniel får oss till att sjunga vackert genom påhittiga quiz, och vi har det riktigt trevligt. Efter en stund passeras ett litet fält där det odlas sockerärtor, och någon, inte jag, kan inte hålla sig utan ger sig ut och ”pallar”. Magiskt gott.

Solen värmer på ordentligt och svetten lackar. Vi gör lite korta vattenpauser, och efter nästan exakt 4 timmar kliver vi in på en camping, eller möjligtvis var det en kursgård, i Åkulla. Här slår vi oss ner vid en sjö och äter en gudomlig middag bestående av frystorkat Pasta Bolognese. Vi diskuterar en kort stund huruvida vi ska betala för att slå läger här, men plankar in och använder deras toalett sedan går vi vidare ut i skogen.

Inte alls långt senare hoppar vi ut några meter i skogen och slår läger. Så fort vi stannar blir vi överfallna av en knottinvasion, så det dröjer inte länge innan vi kryper in i tälten. Klockan närmar sig ändå 23, så det är likväl läggdags.