Hallandsleden Äskhult – Stättared, 13 km

  • Morgonkaffe i Äskhult
  • En vandrande man utanför Äskhults By
  • Äskhults by
  • Läget är helt ok!
  • Äskhult
  • Är Frida stor eller huset litet? Ingen vet helt säkert.
  • Det var på det här loftet som DET hände.
  • Äskhult
  • Fridas bästa vandringskompis
  • Slutligen lämnar vi Äskhult
  • Man med lie på åkern
  • Kulturella platser passeras
  • Det går upp och ner...
  • Äkta trollskog
  • Äta bör man!
  • Märkligt fynd i djupaste skogen
  • Magisk utsikt över Stora Horredsjön
  • Luffare på gång!
  • En Björn och en Dansk torkar strumpor

En vandrande man utanför Äskhults By

Vi hade inte sovit särskilt länge när vi vaknar till ett hällregn. Detta i kombination med plåttak sätter igång ett trummeri som är öronbedövande och gör det omöjligt att sova. Som tur är håller det inte på så länge, och snart lägger sig lugnet återigen i lägret. Frida sköter sig väl och inga överdrivet märkliga ljud utspelar sig från henne. Skönt kan man ju tycka.

På morgonen väntar vi ett bra tag innan vi tillslut kryper ur sovsäckarna, rädda för att på riktigt känna efter hur ben och fötter känns idag. Båda känner sig förvånansvärt bra, om än något slitna. Efter en kort frukost tar vi en kort promenad upp till Äskhults by, en mycket gammal och välbevarad gård. Det ska köpas frukost-kaffe (och saft till barnen naturligtvis), men det visar sig att vi även måste betala någon form av inträde till gården, vilket resulterar i den dyraste drickan vi någonsin köpt.

Är Frida stor eller huset litet? Ingen vet helt säkert.

Snåla som vi är bestämmer vi oss för att utnyttja det vi har betalt för till max, och tar en ordentlig tur på på gården och dess omgivning. Bland annat hälsar vi på grisar, höns och får se hur det ser ut inne i de gamla byggnaderna.

När vi slutligen tramsat färdigt ger vi oss äntligen av på dagens etapp, och knappt har vi hunnit börja gå innan danskarna vi mötte igår går om oss. Lika bra det, och denna gången förväntar vi oss åtminstone inte att vara ensamma vid kvällens lägerplats.

Idag går vi ganska långsamt, märkta av gårdagens långpromenad. Efter inte alls många hundra meter träffar vi en lös överspeedad valp som försvinner lika fort som han kommer. Kulturella platser och fantastisk skog passeras innan vi kommer ner till kvällens lägerplats, ett vindskydd som ligger precis nere vid Stora Horredsjön.

En Björn och en Dansk torkar strumpor

Jag plockar med lite ved ner till vindskyddet, och den unga danska herren som vi tydligen ska dela nattläger med tänder strax en brasa för att torka blöta strumpor. Platsen ligger magiskt vackert och vi upplever en sällan skådad solnedgång.

Efter en god natts sömn (där vi återigen somnar sjuuuukt tidigt) blir vi upphämtade av Erik och Otto och äventyret är slut för denna gången!

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.